Hej. Detta är en anonym blogg och jag har skapat den bara för att kunna skriva av mig om mina känslor. Jag har nyligen blivit dumpad av den kille jag trodde jag skulle leva resten av mitt liv med. Jag är fortfarande väldigt ung och jag är bara 20 år gammal. Det är på grund av min ålder som många säger åt mig att jag ska släppa honom och att jag kommer gå igenom fler sådana här uppbrott. Jag å andra sidan känner i mitt hjärta att detta är den killen jag vill leva med men han känner inte detsamma för mig längre. Idag är det två veckor sedan han gjorde slut med mig och jag saknar honom varje dag. Jag har gråtit varje dag sedan han gjorde slut men idag är första dagen som jag inte gjort det då jag börjat inse vad som faktiskt hänt och jag har också börjat acceptera det. Det finns inget annat jag hellre skulle vilja än att vara tillsammans med honom igen men trots det så känner jag att det inte är möjligt just nu. Det finns två orsaker till denna känslan och de är att han inte vill veta av mig och jag har nog förstört chansen att få honom tillbaka. Den andra är att nu finns det så mycket känslor och ilska inblandat att vi inte kan börja igen. Vi behöver vara ifrån varandra, ge varandra utrymme och agera ut våra känslor på ett annat sätt utan varandra. Först då kanske vi inser att vi saknar varandra eller kanske också inser att vi inte vill vara med varandra längre. Jag har så många känslor och tankar kring detta uppbrottet och det enda jag kan göra är att härda ut. Jag undrar varje dag vad han gör och var han är, tänker han på mig eller lever han livet utan mig. Så många tankar och inga svar alls. Trots att det bara gått två veckor så känner jag mig på något sätt redan starkare. Jag är fortfarande väldigt skör och svag men det försvinner med tiden det också. Idag är jag glad och det tänker jag inte må dåligt för. När jag behöver gråta tänker jag banne mig gråta också. För när man gråtit färdigt så kan man gå vidare.